Utlandstransfereringar större än det totala internationella biståndet

Vet ni om, att det sker fler utlandstransfereringar mellan privatpersoner av pengar genom Western Union - än vad hela det internationella biståndet motsvarar? Man har föga kontroll över denna utveckling och istället för att ta kontrollen över det, har man beslutat att istället hålla ögonen på den lilla människan, som kommer in till banken för att sätta in en summa kontanter på sitt konto. Då frågas det, vart du har fått pengarna ifrån.

Finansminister Magdalena Andersson har börjat jaga utlandssvenskars kapital genom att avtala med olika länder om hur dessa individers inkomster och kapital ska beskattas. Några som råkat riktigt ut för det i närtid, är de utlandssvenskar som har flyttat till Portugal. Deras tjänstepension ska nu dubbelbeskattas, både i Portugal och i Sverige. Det pågår ytterligare förhandlingar för att dra åt svångremmen för dessa så att de ska få det tuffare att leva genom hårdare beskattning. På samma sätt väljer alltfler företagare att starta företag i utlandet. Men även där flyr svenska företagare nu EU för att de jagas skattemässigt, att de ska beskattas både i det EU-land där de bedriver verksamheten - samt i Sverige.

Svensk garantipension

Fram till ganska nyligen, var det mycket orättvist system för de som har rätt till garantipension här i Sverige för att dessa ska kunna nå upp till något av existensminimum. Vi pratar här alltså om den pension som de allra fattigaste kan få i Sverige. Reglerna var till alldeles nyligen att om du är EU-medborgare, kan du erhålla garantipension i Sverige efter att du bott i Sverige i 3 år. Var du medborgare från länder utanför EU, kunde du erhålla garantipension efter bara ett år. Men som svensk medborgare, krävdes det att du skulle bo 40 år i Sverige efter 16 års ålder, för att kunna erhålla garantipension.

Man hade alltså gjort de fattigare svenskarna till livegna. Något ingen har ifrågasatt och något som tystas ner. Det är ett märkligt system i ett land som Sverige, där vi svenskar gärna vill se oss som att vi ligger i framkant vad gäller utveckling och modernitet. Ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk, dvs de som är fattigast och mest utsatta.

Bered enklare jobb till lågutbildade immigranter

Vi har kunnat se samma utveckling inom arbetsmarknadspolitiken de sista åren. Det är också ett system som existerar men sällan lyfts fram, det finns där liksom i skymundan, i tysthet. Och ingen ifrågasätter det. Arbetsförmedlingen har gått ut med på sin hemsida, att inom snar framtid kommer 9 av 10 tjänster att tillsättas med immigranter. Jag var för några år sedan på ett seminarium för företagare, där en expert från Nordea Bank stod och bönade företagarna om att anordna enklare tjänster till immigranter "för det fanns inte längre några svenskar att anställa för de är bara sjuka och funktionsnedsatta". Jag var närapå att resa mig upp och gå fram för att ta av henne micken och läsa lusen av henne och tala om för henne hur verkligheten faktiskt ser ut.

Redan år 2016 gav regeringen Socialstyrelsen uppdraget att leta fram sätt att få ut lågutbildade immigranter på den svenska arbetsmarknaden. Socialstyrelsen såg till att tjänster bereddes med mycket kort introduktion på äldreboenden och inom hemtjänsten. Regeringen avsatte också anslag till komvuxutbildningarna till just lågutbildade immigranter, man öronmärkte 50 % av utbildningsplatserna till just dessa. Med följden att kvaliteten på utbildningen måste sänkas för att dessa individer skulle kunna tillgodogöra sig något av utbildningen.

Man har bedrivit kampanjer i några år nu för att bereda arbeten åt immigranter. De som får betala priset för detta är långtidsarbetslösa svenskar med svensk och utländsk bakgrund. Sådana som kan det svenska språket, oftast har svensk utbildning och vet hur det svenska samhället fungerar. Det är dessa som ratas för att lämna plats åt andra, som ganska nyligen kommit hit till vårt land. Vid årsskiftet 2013/14, ändrade regeringen villkoren för vilka som skulle få ta del av arbetsmarknadsutbildningar genom Arbetsförmedlingen. Plötsligt prioriterades forna fängelsekunder och nyligen immigrerade. Oftast handlade det om människor med multipel problematik och som hade svårt för att ta till sig utbildningarna såväl som att kunna samspela med andra. Man satte samman människor från olika kulturer, språk och med olika sedvänjor i samma lokaler - med konsekvensen att konflikter uppstod. Det blir aldrig bra om man sätter ihop en grupp med människor med totalt olika bakgrund och kraschande personligheter på för liten yta. Då blir det bråk.

Arbetsmarknadsutbildningarna öronmärktes till forna fängelsekunder och nyligen immigrerade

Tillsammans med dessa i många gånger aggressiva slagsmålskämpar och som hade attitydproblem och kunde agera hotfullt, fanns det också mycket utmäglade svenskar (med svenskt eller utländskt ursprung men som levt länge i Sverige), som kommit in på utbildningarna enligt de tidigare reglerna. Bland dessa svenskar fanns en oerhörd misär. De var fattiga, utmärglade, trötta, hade tappat allt sitt hopp. Många hade hamnat som skuldsatta vid Kronofogden för att deras ersättningar inte räckt till deras levnadskostnader och Soc inte beviljat dem ekonomiskt bistånd i tid. Soc har ju en regel om att först ska varje individ som ber om hjälp sälja av allt de har av värde innan de kan få försörjningsstöd. Man skändar och förnedrar alltså de individer som är i eknomisk knipa och ställer an så de får mycket svårt att resa sig igen. Vissa var så utmattade av att de inte hade mat för dagen, så de damp ner i golvet avsvimmade.

Misären bland långtidsarbetslösa svenskar

Vissa av dessa individer hade stora svarta hål i sina tänder, för att de inte hade råd med tandläkarvård. En man som hade sådana svarta hål i tänderna, hade plötsligt fått vad han trodde av en influensa. När han vaknade upp en dag befann han sig på intensivvårdsavdelning. Det hade uppkommit blodförgiftning i de stora svarta hålen i hans tänder, och han fick av läkare veta att hans hjärta hade lagt av. De hade därför opererat in ett grishjärta i honom för att han skulle kunna överleva. Läkarna berättade för honom att ett grishjärta kan bara överleva maximalt 10 år och att de bara kan göra om operationen ytterligare en gång. Han var då drygt 30 år gammal, hade en sambo och två små rara flickor. Han hade ett alarm på sig, så att ambulanspersonal skulle kunna plocka upp honom inom 5 minuter från det att de fick in larm. Och trots den dåliga kondition han befann sig i, jagade myndigheterna honom och tyckte att han skulle fortsätta vara arbetssökande. Han var slutkörd och trött och hade givit upp, han sade att "det finns ju inte en chans att jag kan få ett jobb igen". En dag fick han besked om att hans aktivitetsstöd var indraget. Han höll på att dö på plats och han bröt ihop. Det visade sig att det var ett handläggarfel. En handläggare på AF som missat att kryssa i en ruta i deras system för att aktivitetsstödet ska löpa på. Ett mänskligt misstag som höll på att kosta den mannens liv igen. Sådana där händelser, som ingen orkar tackla när tillvaron är som tuffast.

2012 var jag i ett kortare arbetsmarknadsprogram. En reko kvinna jag mötte, hade gjort ett tokigt lyft inom vården och hade fått kotförskjutningar och smärtproblematik av det. Hon sjukskrevs och ansökte om arbetsskada och under tiden hennes ärende behandlades, fick hon sjukpenning. Så kom beskedet att hennes arbetsskada avslogs som arbetsskada. Försäkringskassan meddelade henne att hon hade fått sjukpenning på felaktig grund. Hennes ersättning drogs in och hon hamnade mellan stolarna. I samma veva som detta hände, hade två av hennes barn i övre tonåren blivit nödgade att åter flytta hem till mamma.

Vet ni vad denna kvinna levde på i matväg? Hon åt aldrig frukost, för det hade hon inte råd med. Till lunch åt hon ett äpple som hon fått från sina föräldrars trädgård. Och på kvällarna fick hon och barnen gå hem till hennes föräldrar för att tigga middag. Hon var oerhört smal, trött och utmärglad. Hon trodde själv, att hon aldrig skulle orka resa sig igen och kunna ta sig ur sin misär. Och hon var en reko och bra kvinna, som bara råkat hamna utanför samhället för att hon lyfte en patient på ett sätt att hon själv skadade sig.

Godhetsfrossande insamlingsgalor

Varför jag berättar dessa historier är för att lyfta fram, att vi alla behöver hjälp när vi har det extra svårt. Men i vårt svenska, individualistiska samhälle där vi har världens högsta andel ensamhushåll och vi håller så hårt på vår självständighet, kan vi hamna i en sits där vi inte kan få den stöttning vi behöver, när det är som allra svårast. Det finns en trend i vårt samhälle att det är fint att ge till specifika nödställda medan andra inte får den hjälp de egentligen behöver. Man ger på bekostnad av någon annan. Och för att företag och organisationer kan få skattefördelar av att ge. Det är en falsk intention i det där. Man ger inte från sitt hjärta utan utifrån att själv hamna i ramljuset som något av en ängel, det är ett falskt godhetsfrosseri. Att visa sig på galor och framstå som någon ekonomisk samarit samtidigt som man har det så himla bra själv att man aldrig har behövt sätta sig in i hur verkligheten verkligen är för de som har det allra tuffast. De som ger på dessa återkommande jippogalor, behöver aldrig oroa sig för om de har råd med mediciner eller att gå till tandläkaren eller om de har mat för dagen till sig och sina barn. Har de någonsin sett verklig misär? Har de någonsin förstått hur de mest utsatta människorna i Sverige har det idag? Knappast!

Bristande skyddsnät

Vi har inte samma tradition som t ex de muslimer jag nämnde här ovan, där man ofta har hårda krav på varandra men samtidigt också ser till att alla som lyder de regler som finns i kollektivet i gengäld också har en trygghet i att alltid kunna få hjälp (något jag kommer att resonera mer om i kommande inlägg). Vi svenskar har inte samma trygghetssystem och nu har vi alltmer gått emot ett samhälle där de statliga institutionerna inte längre skyddar oss till fullo. Vi kan ramla mellan stolarna eller bli bortprioriterade till hjälp då vi t ex blir arbetssökande.

För dig som orkar, gå gärna in och summera och läs vad Regeringens regleringsbrev till Arbetsförmedlingen innebär för gemene svensk. I princip finns väldigt lite hjälp att få för arbetssökande som är långvarigt boende i Sverige. Närmare 50 % av alla arbetssökande är svenskar eller européer, men år 2018 t ex, gavs bara ca 5 % av regeringens anslag som gick till Arbetsförmedligens insatser - till just dessa. 95 % gick till de ca 50 % utomeuropeiskt arbetssökande. Det säger sig själv, att de arbetssökande som räknas som långvariga svenskar och européer inte kommer att kunna få någon adekvat hjälp in på arbetsmarknaden när sådana förhållanden råder. Detta bekymrar mig, att man ratar bra människor som med relativt små insatser skulle kunna komma in på arbetsmarknaden för att de inte behöver lika mycket förberedande åtgärder. Men arbetsförmedlingen har istället valt att lägga dyra pengar på att jobba fram en ny logga och design för sin verksamhet, vilket har varit helt onödigt i dagsläget. Att Arbetsförmedlingen skulle vara en arbetsförmedling för alla, kan vi glömma. Det finns inget likaberättigande i den verksamheten. Däremot mycket förnedring för de långtidsarbetssökande.

År 2012 då jag mötte den arma kvinnan som åt så lite, skulle vi alla få hålla ett föredrag för gruppen. Mitt föredrag blev uppskattat och en tjej frågade om jag inte kunde hålla det för en grupp med FAS3-are. Jo, det kunde jag väl göra, sade jag. Men jag blev bestört då jag kom in i den salen. Det var någonstans mellan 50-100 människor som satt vid varsina bänkar, samtliga med död och uppgiven blick. Det var en slutförvaring av människor, som totalt tappat tilltron på att någonsin kunna få det bättre. Allt ifrån unga människor på drygt 20 och upp till de som var drygt 60. Kvinnor, män, svenskar, tidigare immigrerade. De hade ingen vettig syssla under de dagar då de avkrävdes att komma till den lokalen utan de fick bara sitta av sin tid, sitt liv på det viset. FAS3 som så många kände skräck för att hamna i, det som idag kallas "utvecklingsfasen". Är det verkligen humant att behandla människor på det sättet? HUR kan det överhuvudtaget tillåtas få ske?

Globaliseringsfällan

Och då är det dags att skifta perspektiv och se på vad internationaliseringen får för konsekvenser;

Fem högutbildad indier kostar ungefär lika mycket som en europé enligt Hans Petter Martin och Harald Schumann i "Globaliseringsfällan". Den internationella nätverksuppkopplingen gör det möjligt att anlita arbetskraften där den är som billigast. I och med det förlorar de lokat förankrade fackförbunden sin makt att kunna förhandla för sina medlemmar. Man har redan märkt av att också kunskap går förlorad då arbetstillfällena t ex överförs till Kina. I Europa börjar nu de duktiga verktygsmakarnas kunskaper gå i graven och det finns inte nya som har lärts upp, för att produktionen har flyttats till Kina, där oftast sämre material och tillverkningsmetoder också gör att produkterna får en förkortad livslängd. Det blir konsekvenserna när man pressar produktionskostnaderna maximalt. Kvaliteten blir då lidande och sopbergen växer samtidigt som kommersen får styra för att några vill sko sig så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, utan att reflektera på hållbarhet över tid. 

Amerikanska senatens försök att stoppa japanernas makt över USA

På 90-talet utspelade sig en speciell händelse i USA. Handeln med Japan hade ökat kraftigt och många amerikanska företag var även uppköpta av japanska företag. Politikerna började tycka att Japan fick för stor makt i USA varför man föreslog i senaten, som är det högsta beslutande organet i USA, att man skulle utfärda ett importförbud från Japan. IBM som sysselsatte stor del av USAs befolkning liksom andra stora datorföretag såsom Hewlett Packard, Dell etc, protesterade då de skulle tvingas lägga ner stora delar av sin produktion. Om beslutet skulle gå igenom skulle det således leda till massarbetslöshet. Det hade inte USA råd med. Förslaget om importförbud slopades.

Detta visar hur fast vi sitter i det internationella ekonomiska system och den kapitalism som vi har skapat. Vi får leva med dess för- och nackdelar. Men hur länge kommer detta system att fungera?

Jag kommer i kommande inlägg att ge mina tankar om migration och hur det påverkar vårt samhälle, om hur olika kulturers system kan påverka de enskilda individerna, om olika sätt att se på saker och ting beroende på hur vi fostrats in i den kultur och det samhälle vi växt upp i. Om fattigdom och rikedom. Om vad som sker när vi binder samman världen i internationella samarbeten och nätverkande och vad för utveckling vi oftast ser följer på det. Jag kommer att skriva en del om utsatthet och om hur människor kan ha det i andra länder. Om hur sätten att tänka kan skilja sig åt.

Jag kommer också att skriva en del om personlig utveckling, om kommunikationen mellan djur och människor och mycket annat. Det blir alltså något av en diverseblogg, där jag vill ge kött på benen till det skelett du som läsare kanske redan har men där du kanske känner att något fattas och behöver fyllas på för att du ska kunna se ännu mera sammanhang och kunna förstå din omvärld och din situation i nuet. Jag vill att min blogg ska kunna vara berikande för mina läsare. För det är just sammanhang jag vill lyfta fram, om krafter och motkrafter, om perspektiv och det som kontrasterar med varandra. Det som kan få oss att förstå oss själva och vår omvärld bättre.

Och i alltsammans, tror vi att vi är självständiga fastän vi sitter fast mitt i ett starkt beroende av andra.

Avslutar med ännu en av mina dikter som illustrerar hur svårt det kan vara att få sammanhang och se helhet i den utveckling vi befinner oss mitt i:

Såg inte skogen för alla träden

Hon kunde nästan i detalj

beskriva träd för träd.

Hon visste hur många de var,

vad det var för slags träd,

vilka träd som hade speciella stammar

eller vindlingar och rotsystem. 

Hon visste i vilket väderstreck de stod

och att marken lutade mot väster.  

Hon kunde till och med trädens latinska namn

- för det hade hon snappat upp någon gång då hon läst i en bok -  

och beskriva hur olikformade bladen var

beroende på vilket träd hon pratade om.

Hon såg varje träd

detaljrikt och vackert målande 

men hon såg inte skogen."

Jag har alltid fascinerats av flod och ebb. Hur kan vår sol och måne påverka hur vattnet rör sig på vår jord? Det tyder på att allting hänger samman på något sätt. Allt i universum. Ungefär som kugghjul som påverkar varandra till vissa rörelser och resultat. Vi har cykliska förlopp som återfinns i hur planeterna rör sig i vårt solsystem, dag och natt, flod och ebb, årstider. Födelse och död och återfödelse. Allt kommer tillbaka på något sätt, upprepar sig fast på ett lite modifierat sätt mot tidigare.

För några år sedan skrev jag en dikt där jag funderar över vår tillvaro:

"Mindfulness

Jag öppnar min kropp

mot himladropparna

och låter var och en

smeka mitt anlete, 

skölja

genom mitt hår.

Jag blir en vibrerande kanal

mellan himmel och moder jord.

Luften är varm

- det andas liv, andas vår!

Tänk hur stark

jordens dragningskraft är,

som kan attrahera

varje himladroppe

i ett evigt kretslopp.

Förunderligt

att människor och djur

inte dunstar upp mot himlen

för att åter falla ner

såsom vattnet.

Helt fantastiskt är,

att det vatten

som finns i våra kroppar

har varit långt in i Moder Jord

men också

varit där långt uppe

på himlavalvet

och vänt.

Vår tillvaro är magnifik."

Oändlighet

Vad är egentligen oändlighet? Oftast tänker nog de flesta genast på universum och svarta hål, men finns det också en oändlighet i det mikroskopiskt lilla? Tänk om våra människokroppar är ett eget universum för något mycket mindre som lever och bor i oss? Min tanke är att oändlighet är något som både kan verka utåt från oss själva, såsom ut i universum, men också inåt i oss själv, där vi själva blir ett universum för någonting som finns inom oss. Tänk om våra röda och vita blodkroppar eller våra celler kan tänka och om de har ett eget språk, som vi inte kan höra? Tänk om de har känslor, precis som vi? Om de kan leva och verka i oss, ungefär som vi lever och verkar på vår jord och i vårt planetsystem, vårt universum? Och är vårt planetsystem egentligen bara celler i en mycket större kropp som vi inte kan uppfatta? Allt är möjligt och vi kommer aldrig att kunna få fullständiga svar på det.

Den grekiska filosofen Herakleitos sade att du kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger. Med det menade han att allting är föränderligt. Så är det också i den oändlighet vi lever i. Om nu allting är oändligt. Många rationella skulle nog hävda att det alltid finns ett början och ett slut på allting. Och vem vet, de kanske har rätt? Men vår tillvaro är alltid föränderlig och det uppkommer alltid nya förutsättningar allteftersom tiden har sin gilla gång.

Vår tideräkning

Att mäta tid är ju också något som vi människor har uppfunnit för att bättre kunna greppa vår tillvaro. Vår svenska kalender har ändrats tre gånger; år 1700, 1712 och 1753. Det har dock visat sig inte riktigt stämma med vårt planetsystems rörelser och har därför fått korrigeras vid 3 tillfällen i Sverige; år 1700, år 1712 och år 1753. År 1753 tog man faktiskt bort flera dagar, efter den 17 februari kom 1 mars direkt.

Ibland förhåller vi oss alldeles för inrutat till det sätt vi mäter tid på. T ex då vi sätter egenskaper på individer utifrån hur gamla de är. På Samoa, har man inte samma system. Där samlas ett byråd av vuxna som diskuterar när varje enskilt barn verkar vara moget nog att få börja skolan. Man tittar alltså inte på om barnet är 5, 6, 7 år eller äldre, utan man bedömer det utifrån dess mognad.

Jordaxeln ändrar lutning

Vår jordaxel håller på att ändra riktning och det torde också på sikt komma att påverka de cykliska förlopp vi har i vår tillvaro. Såsom t ex detta med årstider och tideräkning. Samtidigt som jordaxeln ändrar riktning, ändrar också t ex golfströmmen i Atlanten riktning. Vet du för den delen om att ca 70 % av jordens yta är täckt med vatten - och att våra människokroppar består av - ca 70 % vatten? Lite lustiga samband, eller hur?