Jag är oroad över hundmarknaden. Jag har sett en förändring ske över flera års tid men just nu skenar utvecklingen. Inte bara vad gäller hastigt stigande vansinnespriser utan också att man kan se alltfler vansinniga raskombinationer. Därutöver har försäkringspremier och veterinärvårdskostnader ökat kraftigt.

År 2012 gick jag från att ha renrasiga brukshundar till att köpa min första blandrashund. Många av mina kontakter inom hundvärlden ifrågasatte mitt val att köpa blandrashund och menade att man inte ska gynna blandrasaveln.

Jag tog en diskussion med dem om detta. Min sista renrashund kostade mig totalt 45.000 SEK i inköp, veterinärvård, HD/AD-röntgen, kurser etc under de 2,5 åren jag ägde honom. Han var av brukshundsras och jag hade hoppats få en stabil hund att träna med och kanske också tävla lite med. Men första dagen han kom hem till mig vid 8 veckors ålder, högg han efter både mig och min gammelhund. Hans huggande fortsatte och blev allt värre trots att jag var erfaren hundägare och jag ändå trots det tog åtskillig hjälp för att få rätsida med det. Jag var förtvivlad, ledsen och kände mig misslyckad. Jag grät över situationen och ibland, när hunden var som värst, hände det faktiskt (vilket jag skäms för) att jag tänkte att kan han inte bara falla ihop och då så jag slipper honom. Det var inte längre roligt att ha hund, jag orkade inte tackla situationen.

En dag när jag hade lydnadstränat och cykeltränat hundarna, stannade jag till med cykeln för att prata med några jag kände. Jag hade den agressiva hundem ytterst till vänster om mig, min gammeltik närmast, jag och till höger om mig min cykel. plötsligt gjorde den aggressiva hunden ett tvärkast genom luften för att försöka hugga en gammal dam som var på väg att passera på andra sidan av min cykel. Hunden siktade in sig på den gamla damens strupe. Jag trodde att jag skulle få en hjärtattack i det ögonblicket men jag hann rycka tillbaka min hund i tid. Jag trodde att den gamla damen skulle falla ner och dö på plats. 

Den där händelsen... Där fick jag nog. Jag ville inte få rykte om mig att ha en farlig hund och jag ville inte åsamka någon en allvarlig skada. Jag hade ett ansvar att ta i situationen. Så jag tog det tuffa beslutet att boka in en tid vid veterinären för avlivning nästkomnande dag.

När jag och hunden var hos veterinären, sade veterinären: "Är du helt säker på att du vill avliva honom. Han är ju trots allt bara 2,5 år gammal...." Och han såg att jag började tveka. Han sade: "Jag ger dig 5 minuter att fundera över ditt beslut".

När han kom tillbaka, sade jag att jag gör ett sista försök. Jag sade åt dem att behålla hunden över dagen för att kastrera honom och att jag därefter skulle jobba ytterligare i 3 månader med honom för att se om kastration kunde hjälpa oss åt rätt håll. Men att jag efter det inte skulle behålla hunden. Beroende på hur han skulle förändras, skulle han antingen avlivas eller omplaceras till någon som inte hade småbarn. Jag kunde inte längre lita på att hunden inte skulle komma att skada mitt barn eller mitt barns kompisar.

Det blev omplacering till en bra och ensamstående tjej. Men det dröjde inte länge förrän hunden spårade ur även hos henne.

Jag hade kontakt med uppfödaren samma dag som incidenten med den gamla damen. Och uppfödaren visade sig vara så oseriös att hon ville ta tillbaka hunden till sig - för att sätta den i avel. Trots på tok för höga aggressioner. Det visade sig att en kullsyster hade liknande problematik så 2 av 8 valpar i samma kull, visade på höga aggressioner. Även morfar till hunden hade tydligen haft det, så det gick i arv. 

Varför jag tar upp denna historia är för att lyfta fram att även om man väljer att köpa en renrasig hund, kan det gå fel. Varje uppfödare har sina egna ideal när de tolkar rasbeskrivningen och det påverkar vilka avelsdjur som idealiseras och används. När jag eller du som läser detta, tar kontakt med en eller flera uppfödare, gör de vad de kan för att sälja sina handelsvaror till dig och talar varmt för "sin produkt" och sina ideal. Ja, jag skriver "handelsvaror" för det är ju faktiskt det som alla sålda hundar faktiskt är. Det låter hemskt, men trots det är det den kalla sanningen.

Åter till år 2012, då jag köpte min första blandrashund och folk inom renrasaveln visade mig så öppet förakt för det. Jag bemötte det de skrev till mig på sociala media. Jag tog fram konsumentprisindex och visade att mellan år 2000-2012 hade det allmänna konsumentprisindexet (dvs den allmänna prisökningen på alla varor som säljs) ökat med 19,5 %. Brukshundspriserna hade på samma tid ökat med 50 %. Jag tog upp med dem om att om priserna fortsätter att öka så drastiskt, kommer det att gynna blandrasaveln och då kommer de som avlar på renrasiga hundar att få det allt svårare att sälja sina valpar. Uppfödarna bet sig så att säga sig själva i svansen.

Jag tog också upp de allt hårdare kraven på valpköpare att meritera sina hundar för att överhuvudtaget få köpa valp, att det också påverkar hur många som kan köpa valp av brukshundsras. Jag tog upp merkostnaderna med höga försäkringspremier, vad det kostade att vara med i klubbar, gå kurser, tävla, transport, HD/AD-röntgen, utställningsavgifter. Det är dyrt att ha en brukshund och inget som de med lägre inkomst kan unna sig. 

Nu har vi kommit till en efterfrågekurva under Coronspandemin som långt överskrider utbudskurvan. Det vill säga det finns fler som vill köpa hund än vad det finns hundar som säljs. Det får konsekvensen att priserna stiger hadtigt och drastiskt. Utöver att veterinärklinikerna passar på att chockhöja alla sina begärda avgifter för veterinärvård. Det är veterinärklinikerna och uppfödarnas marknad just nu, inte hundköparnas.

Men det syns också en trend att människor i sin längtan efter hund, tänjer på sina gränser och också förköper sig på hundar som egentligen är för tuffa för dem att hantera. Det kan gå bra med första valpperioden men så blir hundarna unghundar och komner in i spökålern och perioder då de börjar testa sina gränser. De når fysisk och mental könsmognad... Och folk vet inte hur de ska hantera förändringarna hos sina hundar.

Jag förutspår att under år 2021/22 kommer det att bli mycket svårt för uppfödare överlag att sälja valpar, för det kommer att bli en våg av omplaceringshundar. Det kommer inte att vara så självklart att de hundägare som inte längre orkar med sina hundar, att de kan hitta nya ägare som vill ta över dessa hundar. Dessutom hundar som kanske hunnit utveckla olika typer av problematik för att de första ägarna inte vetat hur de ska hantera dem. I och med att denna våg med omplaceringshundar kommer, kommer priserna att sala i samma hastighet som de ökat under Coronapandemin. De utländska adoptionsorganisationerna kommer att få det extremt tufft med att de inte hittar adoptanter till dd hundar de försöker rädda, för att priserna på den inhemska matknaden i de länder där de tidigare exporterat hundar till, kommer att ha ett överskott av billiga hundar och kanske till och med hundar som skänks bort. Det kommer säkerligen också bli så att vissa friska och yngre hundar kommer att behöva avlivas för att det inte går att hitta ett nytt hem till dem.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kan inte säga att jag är någon expert på just autism. Men jag vill gärna försöka förstå och kunna ha en fungerande kommunikation med de som har detta och jag finner det ytterst fascinerande att relatera till dessa individer, som ofta är mycket be...

      Under en period interagerade jag över ett ganska stort geografiskt område i vår värld. Jag interagerade med människor i hela Europa, Nordafrika,vissa individer i de afrikanska länderna söder om muslimskdominerade områdena, hela Mellanöst...

    Jag växte upp på en gård. Det var på många sätt en idyll, nu när jag ser tillbaka på det. Vi levde långt ifrån faror och vi barn kunde röra oss ute i skog och mark utan att vara rädda för att bli våldsutsatta eller bortrövade. På så sätt lev...

För några år sedan samtalade jag med en kristen bosniska. Hon var orolig för den utveckling som är i Europa och hon visade tydlig ångest. Hon berättade för mig om hur situationen hade varit i Bosnien och varför hon och hennes familj hade lämnat sitt ...

  Jag kan inte säga, att jag är någon expert på hur Al Quaida eller IS fungerar, men jag har fått lite inblick i dem så här på distans. Egentligen är det väl inte helt på distans heller, eftersom det finns anhängare till båda organisationerna här...