Jag kan inte säga, att jag är någon expert på hur Al Quaida eller IS fungerar, men jag har fått lite inblick i dem så här på distans. Egentligen är det väl inte helt på distans heller, eftersom det finns anhängare till båda organisationerna här i Sverige, speciellt vad gäller IS. För några år sedan var jag med om en obehaglig händelse. En dåvarande arbetskollega kom alldeles likblek till fikarasten. Hon hade mött en klient, som oroligt berättat om ett möte som skett bland IS-anhängare i ett bostadsområde i den stad där jag bor. Klienten var orolig för vad som planerades under det mötet.

Jag fick i andrahand berättat för mig vad klienten beskrivit, om "celler" eller så kallade "Trojanska hästar" inom IS. Man etablerar celler runtom i Europa och man planerar angrepp, men ligger lågt tills man får signal om att göra dessa. Detta var innan bombningar och skjutningar började ske runtom i Europa och som har bekräftat tillvägagångssättet som den klienten beskrivit för min arbetskollega. Det oroar mig. För om jag förstått saken rätt, väntar dessa IS-anhängare bara på en signal för att iscensätta grova våldsbrott gentemot lokalbefolkningen runtom i Europa.

Al Quaidas agerande

En muslimsk kontakt jag haft, berättade om sitt öde för mig. Om hur han jobbat i ett företag som blev underleverantörer till ett annat företag, som vunnit ett avtal med ett amerikanskt bolag om att bygga en fastighet i Irak. Min kontakt sade, att det finns en skillnad mellan IS och Al Quaida. Man kan förutspå vart IS-soldater är på väg och därmed kan man fly innan de når fram till ens ort. Men vad gäller Al Quaida finns en nyckfullhet, man kan inte avgöra vilka som är medlemmar i den organisationen eller när och hur de kommer att slå till härnäst. Som han beskrev det, kan Al Quaida-anhängare t ex ligga uppe på taken i Irakiska städer, för att dricka alkohol och sedan har de en roulettelek att de skjuter det som rör sig nedanför dem, oavsett vem det är. Det kan vara någon okänd som kommer körandes i en bil eller någon som kommer cyklandes eller gåendes. Offren skjuts på måfå och det är slumpen som avgör vem som avrättas på avstånd. Min kontakt berättade om hur hans kusin, en ung flicka, hade kommit hemspringandes från skolan i sin skoluniform. Bara 15 år gammal, glad och full av liv. Duktig i skolan och omtyckt av alla. Och hon sköts av Al Quaida utanför sitt hem utan att familjen ifråga förstod varför.

Hursomhelst hade min kontakts bolag vunnit ett avtal om att vara underleverantörer till ett annat bolag som vunnit en förhandling om att bygga en fastighet åt ett amerikanskt bolag. Min kontakt sade, att när det gäller Al Quaida, kan man aldrig veta vilka som är anhängare till den organisationen. Det kan vara en nära kollega. Han började hotas per brev efter att hans arbetsgivare vunnit avtalet med det där bolaget. Han uppmanades att säga upp sig och sluta jobba för det företaget på grund av att det skulle byggas en fastighet åt ett amerikanskt bolag. De i Al Quaida hatar allt som har med USA väldigt mycket. Samtidigt kräver de amerikanska dollar till sin verksamhet, vilket ju är lite dubbelbottnat. Min kontakt sade, att han först inte hade tagit hotbreven på allvar, för det är så i deras kultur, sade han, att folk kan skämta ganska grovt om sådant där.

Vännen som försvann

En söndag hade han bestämt träff med en god vän som jobbade för samma bolag men i en annan ort. De träffades och åt en lunch tillsammans. I slutet av veckan därpå, hörde hans chef av sig och frågade om han hört något från den gode vännen. Nej, det hade han inte efter lunchen de ätit tillsammans. Det visade sig att frun till den gode vännen hade hört av sig till chefen och frågat vart hennes man var? Han hade inte kommit hem de sista dygnen.

På fredagen ringde det på deras ytterdörr. När frun öppnade ytterdörren, fann hon ett paket utanför dörren. När hon öppnade det, chockades hon svårt. I kartongen låg hennes mans huvud.

Hotbilden ökade för min kontakt

Min kontakt fick fortsatta hotbrev. Med sin döde väns öde i minne, förstod han nu allvarlet men han hann inte agera. En dag när hans gravida fru gick ut från deras hus och höll på att låsa dörren, samtidigt som hon hade deras lilla son i barnvagn bredvid sig, bromsade en bil in mittför deras hus. Män sprang ut ur bilen och sprang fram till henne och tog hennes son ur barnvagnen och stack. Deras son blev bortrövad.

Al Quaida började nu pressa familjen ytterligare. De krävde lösensumma för sonen och sade, att om inte min kontakt skulle säga upp sig, skulle de döda hela familjen. De krävde motsvarande 400.000 SEK fast i amerikanska dollar, för att ge tillbaka sonen. Min kontakt förhandlade med dem och sade, att han omöjligt kunde få fram så mycket pengar så snabbt. Det slutade med att han fick betala 300.000 i amerikanska dollar kontant. När han mötte Al Quaida-anhängarna för att överlämna pengarna i en väska, fick han ändå inte sin son tillbaka. Han åkte förtvivlat hem och han och hans fru tänkte, att de kommer aldrig igen få tillbaka sonen. Men så ringde telefonen och han fick uppgift om vart sonen fanns att hämta. De sade att han fanns i en park. När min kontakt kom till parken, var det en kvinna som stod och höll hans son i famnen och sonen skrek mycket. Kvinnan sade att hon hittat honom på marken bredvid parkbänken bredvid, och att barnet skrikit så hon hade tagit upp det. Min kontakt visste inte om det kvinnan sade var sant eller om hon var en av alla fruarna till någon Al Quaida-anhängare. Han tog sin son och åkte hem. När de i hemmet synade igenom sonen, hade Al Quaida märkt barnet genom att skära av barnet dess ena öra.

Hur illa svenskar betedde sig mot min kontakt

Familjen flydde efter detta och kom till slut till Sverige. Och det var i ett arbetsmarknadsprogram i Sverige som jag mötte honom. Han var muslim, men inte religiös, men på grund av att han var muslim, frystes han ut av svenskarna i gruppen vi befann oss i. Det var jag och ytterligare en svenska som talade med honom. När han på rasten gick ut för att röka och om han gick fram till de övriga rökande svenskarna i gruppen, flyttade svenskarna på sig och uteslöt honom mycket tydligt. Jag gillar aldrig när folk beter sig så illa.

Om vi tar oss tid att lyssna, får vi också veta mer

Det gjorde, att min kontakt fick förtroende för mig, mötte mig privat över fikastunder - och berättade sin historia. Den levnadshistorian som alla de som uteslöt honom ur gemenskapen faktiskt gick miste om. Vilket gör att de aldrig kan förstå de som flyr sina hemländer för att söka en ny framtid i Sverige. I de migrationsströmmar som kommer till Sverige och Europa, finns både oskyldigt våldsutsatta och de som utövar brutalt våld. Vi har svårt att avgöra och se skillnaden mellan dessa och när vi hjälper de som utsatts för våld, släpper vi samtidigt in andra, som kan komma att utöva brutalt våld mot oss. 

Svårigheten att prata om migration

Men vi har skapat en sådan storm runt detta med migration, att vi inte kan prata om det utan att polarisera oss och beskylla varandra för en massa. Det blir ett vi-mot-dem-tänkande mellan oss svenskar när vi istället borde stå enade för att lösa problemen tillsammans. Och när jag säger lösa problemen tillsammans, menar jag också att inkludera de som har mest erfarenhet av det våld som kan komma att utövas mot oss. De som utsatts för våld i sina egna hemländer och därför har flytt. Det finns inga som har större erfarenhet och kunnande på det området, än just de.

Radikal humanism?

Min kontakt som jag nu berättar om, var en av de två som hjälpte "Mohammed", som senare endast kunde överleva såsom jihadist och som jag berättat om i ett tidigare inlägg. Min kontakt var en av de 2 jag kontaktade klockan 02:00 på natten för att be dem hjälpa "Mohammed", som då var i total kris.

Min andra kontakt som gick in i fallet med "Mohammed" som senare blev jihadist, kallade mig för "radikal humanist" för att jag försökte hjälpa en människa i nöd. Jag har aldrig haft tanken på att sätta någon slags titel eller epitet på mig själv för något jag gjort. För mig handlar det i detta fall bara om humanismen, och jag är fullt medveten om min protestantiska, kristna fostrans betydelse för hur jag agerar gentemot andra. Den som säger att vi ska hjälpa den svagaste. Den kristna fostran, som till slut kan orsaka att vi försätter oss i en situation, där vi kommer att bli våldsutsatta i slutändan. Men jag definierar mig inte såsom kristen, utan ser att jag mer agerar såsom buddister gör. Även om jag inte heller är buddhist ännu. För min del får jag mer sammanhang av levnadsvisdom än religion.

Dyster framtidstro

Med den utveckling jag ser i världen, skulle jag idag välja att avstå från att sätta barn till världen, för våra barn kan komma att få betala ett väldigt högt pris för vår godtrogenhet och naivitet. Liksom de kan få betala ett väldigt högt pris för att vi godhetsfrossar i en illusion som får oss att känna oss mer betydelsefulla och viktiga. Hur många svenskar är det inte som tänker att det de gör, är rätt, fastän dessas handlande egentligen är så otroligt destruktivt för hela vårt samhälle på sikt? Idag har jag en dyster syn på vår framtid. Jag ser ingen annan framtid än att vi är på väg mot vår egen undergång. Européer kommer förmodligen att i framtiden utsättas för ett grovt våld, som vi inte är vana vid och därför inte förstår att skydda oss ifrån. Och eftersom vi inte har förmågan att skydda oss själva, kommer vi inte heller att kunna beskydda alla de som utsatts för detta våld redan tidigare och därför flytt till oss. Vi sviker både oss själva och dem. Det får mig att känna en sorg och maktlöshet inom mig. Vi håller på att förstöra vårt eget samhälle.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kan inte säga att jag är någon expert på just autism. Men jag vill gärna försöka förstå och kunna ha en fungerande kommunikation med de som har detta och jag finner det ytterst fascinerande att relatera till dessa individer, som ofta är mycket be...

Jag är oroad över hundmarknaden. Jag har sett en förändring ske över flera års tid men just nu skenar utvecklingen. Inte bara vad gäller hastigt stigande vansinnespriser utan också att man kan se alltfler vansinniga raskombinationer. Därutöver har fö...

      Under en period interagerade jag över ett ganska stort geografiskt område i vår värld. Jag interagerade med människor i hela Europa, Nordafrika,vissa individer i de afrikanska länderna söder om muslimskdominerade områdena, hela Mellanöst...

    Jag växte upp på en gård. Det var på många sätt en idyll, nu när jag ser tillbaka på det. Vi levde långt ifrån faror och vi barn kunde röra oss ute i skog och mark utan att vara rädda för att bli våldsutsatta eller bortrövade. På så sätt lev...

För några år sedan samtalade jag med en kristen bosniska. Hon var orolig för den utveckling som är i Europa och hon visade tydlig ångest. Hon berättade för mig om hur situationen hade varit i Bosnien och varför hon och hennes familj hade lämnat sitt ...