Jag har alltid fascinerats av flod och ebb. Hur kan vår sol och måne påverka hur vattnet rör sig på vår jord? Det tyder på att allting hänger samman på något sätt. Allt i universum. Ungefär som kugghjul som påverkar varandra till vissa rörelser och resultat. Vi har cykliska förlopp som återfinns i hur planeterna rör sig i vårt solsystem, dag och natt, flod och ebb, årstider. Födelse och död och återfödelse. Allt kommer tillbaka på något sätt, upprepar sig fast på ett lite modifierat sätt mot tidigare.

För några år sedan skrev jag en dikt där jag funderar över vår tillvaro:

"Mindfulness

Jag öppnar min kropp

mot himladropparna

och låter var och en

smeka mitt anlete, 

skölja

genom mitt hår.

Jag blir en vibrerande kanal

mellan himmel och moder jord.

Luften är varm

- det andas liv, andas vår!

Tänk hur stark

jordens dragningskraft är,

som kan attrahera

varje himladroppe

i ett evigt kretslopp.

Förunderligt

att människor och djur

inte dunstar upp mot himlen

för att åter falla ner

såsom vattnet.

Helt fantastiskt är,

att det vatten

som finns i våra kroppar

har varit långt in i Moder Jord

men också

varit där långt uppe

på himlavalvet

och vänt.

Vår tillvaro är magnifik."

Oändlighet

Vad är egentligen oändlighet? Oftast tänker nog de flesta genast på universum och svarta hål, men finns det också en oändlighet i det mikroskopiskt lilla? Tänk om våra människokroppar är ett eget universum för något mycket mindre som lever och bor i oss? Min tanke är att oändlighet är något som både kan verka utåt från oss själva, såsom ut i universum, men också inåt i oss själv, där vi själva blir ett universum för någonting som finns inom oss. Tänk om våra röda och vita blodkroppar eller våra celler kan tänka och om de har ett eget språk, som vi inte kan höra? Tänk om de har känslor, precis som vi? Om de kan leva och verka i oss, ungefär som vi lever och verkar på vår jord och i vårt planetsystem, vårt universum? Och är vårt planetsystem egentligen bara celler i en mycket större kropp som vi inte kan uppfatta? Allt är möjligt och vi kommer aldrig att kunna få fullständiga svar på det.

Den grekiska filosofen Herakleitos sade att du kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger. Med det menade han att allting är föränderligt. Så är det också i den oändlighet vi lever i. Om nu allting är oändligt. Många rationella skulle nog hävda att det alltid finns ett början och ett slut på allting. Och vem vet, de kanske har rätt? Men vår tillvaro är alltid föränderlig och det uppkommer alltid nya förutsättningar allteftersom tiden har sin gilla gång.

Vår tideräkning

Att mäta tid är ju också något som vi människor har uppfunnit för att bättre kunna greppa vår tillvaro. Vår svenska kalender har ändrats tre gånger; år 1700, 1712 och 1753. Det har dock visat sig inte riktigt stämma med vårt planetsystems rörelser och har därför fått korrigeras vid 3 tillfällen i Sverige; år 1700, år 1712 och år 1753. År 1753 tog man faktiskt bort flera dagar, efter den 17 februari kom 1 mars direkt.

Ibland förhåller vi oss alldeles för inrutat till det sätt vi mäter tid på. T ex då vi sätter egenskaper på individer utifrån hur gamla de är. På Samoa, har man inte samma system. Där samlas ett byråd av vuxna som diskuterar när varje enskilt barn verkar vara moget nog att få börja skolan. Man tittar alltså inte på om barnet är 5, 6, 7 år eller äldre, utan man bedömer det utifrån dess mognad.

Jordaxeln ändrar lutning

Vår jordaxel håller på att ändra riktning och det torde också på sikt komma att påverka de cykliska förlopp vi har i vår tillvaro. Såsom t ex detta med årstider och tideräkning. Samtidigt som jordaxeln ändrar riktning, ändrar också t ex golfströmmen i Atlanten riktning. Vet du för den delen om att ca 70 % av jordens yta är täckt med vatten - och att våra människokroppar består av - ca 70 % vatten? Lite lustiga samband, eller hur?