I vår del av världen, har vi klarat oss från krig i flera århundranden.

Nazistiska styrkornas resa genom Sverige

Förvisso var det väldigt nära att vi blev allvarligare indragna i andra världskriget. Speciellt då nazityskland bad om att få transportera sina soldater genom Sverige. Många vet inte om hur det gick till då och varför Sverige gick med på det.

Per Albin Hansson var då statsminister i Sverige och han bodde i ett av radhusen i Ålsten som ligger i Bromma. Radhusen står som sockerbitar uppradade bredvid varandra och de finns ännu kvar där. Just den natten, då nazisttyskarna frågat om de kunde få transportera soldater per järnväg genom Sverige till Norge, för att kunna jaga judar där, satt Per Albin Hansson och hans kollegor och spelade kort, rökte och drack i Per Albin Hanssons radhus. De överlade samtidigt vad som var bästa strategin för Sverige, om de skulle säga ja eller nej till nazityskarna.

I Sverige fanns det stora bolaget ASEA, som gjorde affärer med nazisterna. Företaget var beroende av dessa affärer för sin överlevnad. Men det var inte det som avgjorde vilket beslut som Per Albin Hansson och hans kollegor fattade, utan det faktum att om de sagt nej till Nazityskarnas begärda krav, skulle även Sverige ha blivit invaderat. Vi var en hårsmån från att själva bli utsatta för det våld som de utövade i så många länder i övriga Europa. Genom att säga ja, undkom vi svenskar från det öde många andra fick genomgå. Det finns ännu norrmän som dömer oss svenskar än idag, för att Sverige gick med på att släppa igenom nazisterna till Norge.

Medan nazistiska soldater transporterades med tåg genom Sverige till Norge, hjälpte Sverige till att evakuera så många norska judar som möjligt till Sverige. Dessa fick bland annat inkvarteras på Johannebergs Slott. Detta var naturligtvis inget som nazisterna kände till. Det är många överlag som inte känner till att Sverige gjorde detta. Oftast känner de flesta bara till att Sverige släppte igenom nazisterna per tåg till Norge.

Tack vare detta beslut som fattades över pokerbordet, whisky och cigarrer, undkom vi från att utsättas allvarligare för det krig som pågick i övriga Europa. Vi undkom det värsta våldet om än faran ändå andade även svenskarna i nacken och gav det svenska folket mardrömmar.

Antalet väpnade konflikter i världen

Vet ni om att det i regel pågår runt 28-35 krig i världen idag, men att vi ofta bara får rapporterade i nyheterna omkring 5-6 krig åt gången? Det finns en psykologisk förklaring till detta. Man har kommit fram till att människor inte orkar ta in mer än så, därför har journalister och massmedia lärt sig att sålla bland agnarna, man ger oss inte den riktiga bilden av världsläget. Om du som läsare vill få en bättre bild av vart det pågår konflikter och krig, är Utrikespolitiska Institutet en bra källa.

Demokratiska Republiken Kongo

Ett land som drabbats hårt och länge av konflikter och våld inrikes, är Demokratiska Republiken Kongo. Det är betydligt fler som dödats och utsatts för grov tortyr i det landet, än vad som utsattes under forna Jugoslavienkriget, men av någon anledning får vi i regel inte veta så mycket om detta. På Netflix finns en bra film som beskriver läget i DM Kongo och som är mycket sevärd. Filmen heter "City of Joy".

För få kvotflyktingar från Demokratiska Republiken Kongo

Det jag förvånas över, är att vi Sverige tar emot så få kvotflyktingar från just Demokratiska Republiken Kongo, något jag också ringt och pratat med en av cheferna på Migrationsverket om.

Afghanska ensamkommande borde avvisas

Under 2018 t ex, tog vi emot närmare 5.000 ensamkommande flyktingar från Afghanistan. Dessa har levt sina liv med hela sina familjer i Iran, och där övriga familjerna lever kvar och frodas - vilket tyder på att de ensamkommande faktiskt skulle klara sig utmärkt tillsammans med sina familjer i Iran. De behöver inte särbehandlas i Sverige.

Samma år (2018) tog vi emot bara 628 kvotflyktingar från Demokratiska Republiken Kongo, trots att den tortyr som dessa kvotflyktingar utsatts för, ofta beskrivs som det absolut grövsta våldet som några immigranter har varit med om.

Det har framkommit att afghanska ensamkommande ljuger om sin sexuella läggning. De anger sig vara homosexuella och klär sig i rosa för att öka chanserna till att få igenom uppehållstillstånd. Men de är inte egentligrn homosexuella. Och varför kallar de sig afghaner och klassificeras som afghaner trots att de fötts, bott och levt i Iran? De kommer inte från Afghanistan. Dessutom är chanserna mycket små att verkliga afghaner ska kunna ta sig ut ur Afghanistan idag, för de kan endast möjligen erhålla turistvisum till tre länder; Turkiet, Pakistan och Indien. Merparten av de afghaner som befinner sig i Afghanistan, får avslag på sina visumansökningar.

Dessutom har afghanska ensamkommande iranier börjat ansöka om efterlevandeskydd där de ljuger och påstår att deras båda föräldrar är döda. På så sätt mjölkar de ut närmare 100.000 SEK på ett bräde samt ett månatligt belopp som tidigare inte jämkades mot det existensminimum de fått i övriga bidrag. De lever gott - och försörjer sina familjer på detta sätt. För föräldrarna är inte döda, de har kontakt dagligen över whatsup med de ensamkommande sönerna som befinner sig i Sverige. Så fruktansvärt uselt och ohederligt agerat.

Kvotflyktingar från DM Kongo

Den chef jag pratade med på Migrationsverket, höll med och sade samma sak vad gäller de kongoleser som flytt tortyren de utsätts för i Den Demokratiska Republiken Kongo. Det är dessa kvotflyktingar som vi borde tycka synd om, känna empati om och hjälpa främst. Denne chef har jobbat i närmare 30 år på Migrationsverket och beskrev samma sak, att just de som kommer från Demokratiska Republiken Kongo, är de som utsatts för det absolut grövsta våldet. Och ändå hjälper vi inte fler därifrån?

Skenheligheten i migrationspolitiken

Vad har vi då för humanismen i Sverige? Det finns en skenhelighet och uselhet i hur vi prioriterar i den hjälp vi ger. Och vi borde sluta hjälpa de som ljuger och utnyttjar oss för att istället prioritera de som verkligen har det svårast.

För få kvotflyktingar från Venezuela

Ett annat land som det pågår en fruktansvärd misär i just nu, är Venezuela. Utrikespolitiska Institutet rapporterar i denna artikel om läget där. Samma sak där, Sverige tar emot på tok för få kvotflyktingar därifrån. Trots att läget är så allvarligt där.

Kvotflyktingar

För att kvalificera sig såsom kvotflykting, krävs det att man först måste lyckas fly sitt eget land. Vad gäller de som kommer från Demokratiska Republiken Kongo, flyr de oftast först till Uganda eller Rwanda, främst Uganda. Där måste de registrera sig vid FN såsom kvotflyktingar och så får de vänta en tid innan de får veta vilket land de ska få "placeras i".

Sverige har skrivit under ett avtal med FN om att vi ska ta emot 5.000 kvotflyktingar per år. Men de facto tar vi totalt emot ca 100.000 immigranter varje år.

Högt antal immigranter utan flyktingstatus

Vad är det som gör att 95.000 andra prioriteras framför kvotflyktingar? De flesta av de 95.000 immigranterna som kommer till Sverige, söker asyl av helt andra anledningar än såsom verkliga kvotflyktingar.

Många har förmågan att ta sig till Sverige på egen hand, vilket visar att de både har nätverket som krävs för det, pengar att betala smugglare, pass, resorna.... Vi tar emot ganska stor andel immigranter från t ex Afghanistan eller Irak, trots att det rör sig om stora länder där många kan flytta inrikes för att klara sig undan de konflikter som förekommer i de norra delarna av respektive land.

Jag har haft ganska mycket kontakter med migranter från dessa regioner och fått berättat för mig om hur de får lära sig att ljuga ihop en trovärdig historia för att lättare få igenom uppehållstillstånd i Sverige.

Naturligtvis är inte alla lögnare, men tyvärr har våra svenska myndigheter svårt att avgöra vilka som ljuger och vilka som talar sanning. Ingen av oss svenskar, kan egentligen avgöra det, för vi har inte insynen i dessa individers historik och verkliga situation.

Fler kvotflyktingar - färre immigranter utan flyktingskäl

Jag personligen, skulle föredra, att vi i Sverige kunde avtala med FN om att ta emot fler kvotflyktingar än 5.000 för att verkligen hjälpa de mest nödställda, och att kontrollen över vilka som verkligen behöver hjälp då går via FN, som kan finnas på plats i grannländerna till de nödställda områdena och bättre kan avgöra hur situationen är för varje enskild individ. Det är ju kvotflyktingarna som saknar tillgångar och nätverk för att kunna ta sig så lång sträcka som till Sverige, som verkligen behöver oss. Vi skulle då också kunna hjälpa hela familjer, dvs även kvinnor och barn. Såsom det är nu, är det överskott av män som kommer i migrationsströmmarna till Sverige. Det är på tok för få kvinnor och barn som får hjälp.

När flyktingar flytt från sina egna länder och hamnar i flyktingförläggningar i grannländer, registreras de såsom kvotflyktingar. Idag kan det ta upp till ca 4-5 år innan dessa kvotflyktingar kommer vidare i sin process och tilldelas ett nytt land att leva i. Om vi skulle minska antalet uppehållstillstånd till de manliga immigranter som själva reser genom hela Europa för att ta sig till Sverige och som egentligen inte är några "äkta" flyktingar, skulle vi frigöra utrymme för att kunna hjälpa fler kvotflyktingar. Väntetiden på flyktingförläggningarna skulle då per automatik minska. Barn som lever på flyktingförläggningar, skulle komma ur den miljön snabbare och få en chans att gå i svensk skola, få svenska klasskamrater, trygghet, sjukvård och hjälp. Borde vi inte prioritera dessa i första hand?

Förvisso finns det mycket kritik mot hur FN fungerar, men trots allt är det den bästa vägen att gå, för att säkerställa att de verkligt utsatta kan få hjälp. Skulle vi minska ner beviljade uppehållstillstånd för exempelvis irakier och afghaner, skulle vi kunna hjälpa betydligt fler kvotflyktingar. Låt säga 20-30.000 kvotflyktingar per år.

Överskott av män är ett hot mot vår välfärd

Överskottet av män som kommer i migrationsströmmarna till Sverige, kommer också att påverka barnafödandet i Sverige på sikt, på liknande sätt som i Kina, om än utlöst av andra faktorer. Med ett överskott av män, kommer dessa inte att kunna finna kvinnor att bilda familj med. Barnafödandet, som redan är relativt lågt i Sverige, kommer att gå ner ytterligare. Vilket innebär, att vi kommer att få en snedfördelning i våra åldersgrupper i Sverige. Redan på 1990-talet kunde vi genom vår befolkningsstatistik konstatera, att runt år 2020-2030, skulle ca 1/3 av Sveriges befolkning få försörja 2/3. Men det överskott av män som nu kommer, kommer färre barn att födas de närmaste 20 åren - vilket kommer att försämra försörjningsgraden ytterligare. Färre än 1/3 av befolkningen kommer troligtvis att få försörja resterande del del av invånarna i Sverige. Till detta ska ju också vägas in att kohorterna som föddes på 1960-talet, är stora och dessa går snart i pension.

Det finns också en kvinnofälla i att så många immigrerade män beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Det ökade våldet och våldtäkterna som kvinnor i Sverige därmed kan utsättas för, för att antalet sexuellt frustrerade män ökar.

PUSH- och PULL-faktorer

Man brukar i migrationssammanhang prata om PUSH- och PULL-faktorer. Det handlar om vilka krafter som får människor att lämna sin hemtrakt för att flytta längre sträckor samt vad som attraherar i det land man väljer att flytta till. Några faktorer som spelar roll till varför folk väljer att lämna sina hemländer, är brist på trygghet, utbildning, att det är svårt att överleva rent ekonomiskt, konflikter och krig, förföljelse och våldsutsatthet, miljöförstöring, naturkatastrofer. Vad som ofta lockar i ett annat land, är trygghet, möjligheten till jobb och bättre ekonomi, möjlighet att få en bättre utbildning till sina barn, frihet från förtryck och krig. 

Stora immigrationströmmar påverkar hela vårt samhälle

Migrationsströmmarna kommer att påverka vårt samhälle i många år framöver. Om vi ser tillbaka på utvandringen som skedde från Sverige i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, orsakades denna av nöd. Dels hade det varit dåligt väder i några års tid, varför skördarna blivit mycket mindre. Vårt samhälle bestod till stor del av jordbrukare och farmare, som inte längre kunde försörja sig på det de odlade och fick in genom sina boskap. Många försökte finna jobb i städerna, men misslyckades. Till slut beslutade många att migrera till USA, Ryssland och Nya Zeeland, då främst USA. De som valde att migrera, var de som förmodades klara resan allra bäst. Det var unga människor i barnafödande ålder som migrerade tillsammans med sina barn. Sverige gjorde en stor förlust i och med att dessa människor tvingades flytta för att överleva. Det blev svårare för de kvarvarande att kunna försörja landet.

I modern tid, ser vi nu migrationsströmmar till Sverige. Med dessa följer bostadsbrist, ökad konkurrens om jobb, att arbetsmarknaden kan styras av arbetsgivare som kan pressa ner lönerna för att det finns ett överskott av arbetstagare som vill ha ett arbete. Samtidigt kan bostadsbolagen driva upp hyrorna, eftersom det finns ett underskott av bostäder. Folk kommer på sikt att få bli mer trångbodda för att klara tillvaron i vårt land, för att fler kommer att sakna arbete och för att fler inte kommer att ha råd med egen bostad. Tillverkningsindustrin kan samtidigt pressa priserna uppåt på de varor som folk efterfrågar, samtidigt som kvaliteten på varorna kommer att sänkas för att skapa marginaler som gör att företagen kan överleva och få de avanser de vill ha till sina högst uppsatta medarbetare och aktieägare. I denna process, kommer den svenska kronans värde också att påverkas negativt. Det kommer att kosta mer att leva, bo och överleva och troligtvis kommer det att följa en brottsvåg med detta, med ökade stölder och rån. Kapitalismen kommer att hålla svenska folket i sin järnhand, fler kommer att vara rädda för att utsättas för våld.

Kulturkrockar

I den stora migrationsvågen kommer många muslimer från Mellanöstern. De kommer med en kultur som anses ligga längst bort från den svenska kulturen, vilket bådar för ökad risk till framtida och nutida konflikter i Sverige. I denna föreläsning av professor Bi Puranen, kan ni läsare få en bättre inblick i hur långt ifrån varandra som svenskar och dessa Mellanösternbor befinner sig.

Stor immigrationsvåg följs av emigrationsvåg

I den här utvecklingen, är det troligt att immigrationen kommer att följas av en ny emigrationsvåg. Kan vi inte kapa toppar och dalar såsom man gör t ex nationalekonomiskt, kommer stora toppar att följas av mosvarande negativ graf. Och återigen, är det utöver relativt nyligen invandrade som kanske återvandrar till sitt hemland eller länderna runt hemlandet - den yngre befolkningen i barnafödande ålder, som kommer att lämna landet.Vart dessa kommer att ta vägen denna gång, vet vi ännu inte.  Det troliga är någonstans utanför Europas gränser men inte USA denna gång. I den värld vi lever i idag, är det inte längre självklart vart svenskar kommer att välkomnas.

Undanträngning

Ofta brukar man se ett mönster, att när många immigranter flyttar in i ett område, känner sig ortsbefolkningen till slut utträngda och flyttar på sig. En migrationsvåg sår alltså ringar på vattnet, så att ytterligare migration sker.

Mycket positivt har följt med tidigare migration

Vi har en lång tradition av immigration till Sverige och som vi kan spåra tillbaka till åtminstone 1600-talet. Oftast har det rört sig om kristna immigranter och dessa har ganska snabbt kommit in i det svenska samhället. Vi har haft många som invandrat från Latinamerika och under 1960- och 1970-talet, rekryterades arbetskraftsinvandrare från främst Italien och Turiket, vilka snabbt fick arbete och kom att bli inlemmade i det svenska samhället. Genom den immigration vi haft, har vi också fått en kulinarisk berikning i form av restauranger som erbjuder oss mat från all världens hörn (...varför säger man egentligen hörn när jorden är ett klot?). Utan italienarna, skulle vi inte ha pasta och pizza, utan turkarna skulle vi inte ha kebab. Utan asiatiska invandringen skulle vi inte ha asiatisk mat i våra kök idag.

Det farliga med sista årens immigration är att gör många har immigrerat på för kort tid och att vårt samhälle inte har och har haft beredskap för det. Vi hinner inte ta fram bostäder, platser i skolan, har inte jobb till alla etc.

Svenska kurder

Idag har vi många kurder som bedriver restauranger i Sverige. De jobbar hårt och ofta sänder de ner en del av sina vinster till den kurdiska Pechmergan, dvs deras gerilla, som kämpar hårt för att rädda den kurdiska befolkningen. Det som är lite ovanligt med kurder, är att även kvinnorna strider i gerillan. För något år sedan lyckades motståndarna ta fast en kvinnlig ledare och som de skändade grovt innan de avrättade henne. Innan de dödade henne, skar de bland annat av hennes bröst för att visa sitt öppna förakt mot att kvinnor strider i väpnade konflikter. Dessa män, som utförde dådet mot denna kvinna, anser att kvinnor inte ska utföra mäns sysslor och väpnade konflikter, krig och våld, anses vara männens revir.

Med den utveckling vi ser i Sverige och övriga Europa, ska vi nog vara glada att vi har kurder som är väletablerade i vårt land. Naturligtvis kommer kurder att i första hand försvara andra kurder i vårt land, men de finns ändå i vårt land idag och kommer att vara viktiga för oss alla om vi framöver kommer att utsättas för mer utbrett våld.

Judar

Liksom vi ska vara glada över t ex varje jude som finns i vårt land. De flesta judar runtom i världen, genomgår en längre militärisk utbildning i Israel för att de ska vara beredda på strid, både kvinnor och män utbildar sig inom det militära. De är smarta och starka strateger. Idag utspridda över hela vår värld och de har lärt sig av andra världskriget, att de måste vara beredda på att försvara sig.

Vårt nedmonterade totalförsvar

Vi svenskar å vår sida, har istället nedmonterat vår militär. Många av de svenskar som är utbildade inom det militära, är på väg in i pension eller är redan pensionerade. Vi är inte förberedda på att försvara oss.

Vår bekvämlighet utsätter oss för fara

Vi lever dessutom i ett samhälle där vi lätt kan slås ut genom att t ex bryta vår ström och kommunikation. Vi är beroende av el, värme, vatten och mobiltelefoner som lätt kan släckas ner och brytas för oss alla. Vi är i det samhälle vi skapat - oerhört sårbara, vilket jag är bekymrad över. Hur många av oss kommer att ha tillräckliga överlevnadsinstinkter för att klara oss, om vi utsätts för krig och våld? Med den snabbt ökade befolkningen och att vi inte längre bygger tillräckligt många skyddsrum, vart ska alla stadsbor söka skydd om något akut händer?

Vår stat har senaste åren haft kampanjer för att förbereda oss och alla hushåll har tilldelats broschyren "Om krisen eller kriget kommer". Om du saknar denna broschyr, kan du beställa den från www.dinsakerhet.se. Men hur många är det som har en beredskap för kris och krig? Jag själv hör nog till en av dem, som kan klara mig ganska länge tack vare mina överlevnadskunskaper. Kommer du att klara dig och de dina? 

Kanske att detta mitt inlägg blivit lite dystert, men samtidigt är det ju tankar som nog far inom många av oss, med tanke på de återkommande våldsbrott vi nu ser i Europa. Vi bör börja fundera över hur vi bäst skyddar oss och ett första steg till detta, är att vi vågar börja prata om det. Vi har trots allt sedan flera år tillbaka en förhöjd beredskap i Sverige. Men vi har ett nedmonterat försvar och nedmonterad poliskår och jag uppfattar det lite som att vi har tappat lite kontrollen över utvecklingen i Europa. Jag önskar naturligtvis att jag kunde säga, att det är ingen fara och att alla kan känna sig trygga. Men den bästa tryggheten vi kan erhålla i dagsläget, är den när vi ser till att vi är förberedda och vet vad vi kan göra för att skydda och försvara oss, om något inträffar.

Lev som vanligt så länge som möjligt, men ta situationen på allvar och säkra upp med nödproviant och utrustning ifall du och din familj en dag behöver det. Se till att du har kontroll över bäst-före-datum på matproviant och att du har säkrat upp vattenkälla. Räkna med att du måste kunna klara dig själv en period, om något inträffar. Räkna inte med någon hjälp. Det gör inte heller jag. Jag utgår från att jag får stå på egna ben om något händer och att jag kommer att få försvara och skydda mig själv.

Med detta blogginlägg berör jag infekterade ämnesområden. Vi behöver börja våga prata om den utveckling som sker och hur vi prioriterar inom den svenska migrationspolitiken. Idag får inte alltid rätt människor rätt hjälp. Idag finns det immigranter som får avslag fastän det är just de som behöver vår hjälp. Medan det samtidigt finns immigranter som beviljas uppehållstillstånd på falsk grund.Vad kan vi göra åt det problemet?

Naturligtvis är det svårt för enskilda handläggare på Migrationsverket att kunna avgöra vilka som är de rätta människorna för att få rätt hjälp. Men det finns överlag en naivitet i svensk migrationspolitik och i hela vårt samhälle runt detta. Den som protesterar och den som sätter ner foten eller markerar på något sätt, att vi är inne på fel väg nu, blir lätt stämplad som rasist fastän det inte alls handlar om det. 

Ensam är stark

Har du någon gång tänkt på uttrycken "ensam är stark", "själv är bäste dräng", "bra karl reder sig själv", "sköt dig själv och skit i andra" och "ju fler kockar, desto sämre soppa"? Dessa uttryck används av många svenskar som något slags uttryck för stolthet över att klara sig själv. Eller som ett led i sin personliga framgång. Eller är det ett sätt att ursäkta alla människor som känner sig ensamma? Hanne Wieder har sagt att "många kvinnor gifter sig för att de är trötta på att vara ensamma. Och många kvinnor skiljer sig för att de är trötta på att vara ensamma". Hur lågt kan ensamheten ta oss innan vi gör revolt?

Men någonstans i Afrika tänker man åtminstone annorlunda. Det finns ett afrikanskt ordspråk som säger, att "den som äter ensam, är det synd om".

Kannibalerna på Papau Nya Guinea

På tal om ätande, finns det en historia om amerikanska sociologer som en gång åkte till Papau Nya Guinea för att studera kannibaler. Till sin förskräckelse upptäckte man, att när någon dog i byn där amerikanerna var, byggde man först en typ av säng där man lade den döda mitt i solen. Efter några dagar och då männen dragit iväg ut för att kriga med kringliggande byar, och den döde börjat ruttna, skar kvinnorna upp den döda och åt upp honom. De amerikanska sociologerna blev mycket upprörda och frågade hur de kunde göra så. Byborna bad de amerikanska socologerna att berätta vad de gjorde med sina döda. De svarade, att hemma i USA, där stoppade man de döda i en låda och sedan grävde man ner dem i jorden. Byborna på Papau Nya Guinea blev förskräckta över detta svar. I deras värld, tänkte man annorlunda. Genom att äta upp den dödes hjärna, tog man tillvara på den dödes kunskaper. Man såg också till att den döde inte kom tillbaka för att spöka genom att man åt upp dess kropp. Deras slutsats blev, att i USA, gick mycket kunskap förlorad och där fanns det många spöken. Kannibalerna på Papau Nya Guinea ansåg att de tog hand om sitt folk och sina döda på ett bättre sätt.

Barnbegränsning i Norra Indien

Några andra sociologer fick till uppgift att försöka begränsa barnafödandet i en by i norra Indien. Man åkte till byn och samlade kvinnorna för att berätta om p-piller. Sociologerna sade, att "om ni äter de här pillren, kommer ni att föda färre barn och på så sätt får ni färre munnar att mätta och kan bli rikare."

Ett år senare gjorde man en uppföljning på hur det gått i byn. Antingen var kvinnorna gravida eller också hade de just fött ännu ett barn.

Sociologerna frågade varför de inte hade ätit p-pillren de fått. Kvinnorna svarade, att ju fler barn de hade, desto fler kunde de sända till städerna för att jobba. Dessa barn fick i sin tur skicka hem pengar till sina familjer, varmed familjerna kunde köpa större jordlotter och utsäde, så att de kunde få större skördar. På så vis kunde de bli rika.

Death Without Weaping

Socialantropologen Nancy Scheper-Hughes vittnar i sin bok "Death without weaping" (1993) om plantagearbetarnas bistra villkor. Bokens titeln härrör sig från faktumet, att den låga lönen inte räcker till mat för dagen, varför många svälter ihjäl. Arbetarna tvingas gå till plantagets läkare, där de oftast uttrycker "Soy Nervioso" (jag är nervös) samtidigt som de gnuggar sig för magen. För att dämpa hungerkänslorna skriver plantagets läkare ut lugnande medicin/antidepressivt.

Många av barnen når aldrig vuxen ålder, de dör av svält. Därefter dumpas deras kroppar i massgravar liknande dem från andra världskriget. För att hantera den stora barnadödligheten, lägger i regel därför inte föräldrarna känslor i barnen förrän de nått tonåren. Först då, kan barnen kanske komma att överleva.

Det typiskt svenska

Gillis Herlitz brukar resa runt och berätta om kulturkrockar mellan svenskar och invandrare och har också givit ut några böcker i ämnet. Till skillnaden från många andra, lyfter han också fram hur invandrare ser på svenskar. Han brukar berätta en historia om en invandrarkvinna som reagerar på svenska kvinnornas sätt att föda barn. Den invandrarkvinna som Herlitz berättar om, hade en hel släkt runtomkring sig när hon fött barn. Gillis frågade därför kvinnan om hon inte tyckte att det var jobbigt med så många människor i samma rum precis efter förlossningen. "Oh, nej", svarade hon. "Svenska kvinnor, de har fullt sjå med att försöka se vackra ut direkt efter att de fött barn, för då ser deras män på dem. Men när vår släkt kommer in, kommer de för att se på barnet och då får jag äntligen lite tid för mig själv."

Vi är alla färgade av den miljö och det samhälle som vi har vuxit upp i. Det finns således inget som är mer rätt eller fel än något annat. Det handlar bara om olika perspektiv på tillvaron och hur vi väljer att förhålla oss till det vi möter och som är annorlunda än det vi själva är vana vid. Kan vi förstå människors agerande i en viss specifik situation och vad som är grundorsaken till det, kan vi också lättare tolerera det dessa andra gör. Samtidigt som vi kan få perspektiv på oss själva och hur vi själva gör.

Kommunikationen viktig

En av de allra viktigaste nycklarna till att kunna förstå andras sätt att agera och tänka, är kommunikation. Utan kommunikation och vi hamnar i ytterligheter där vi inte kan förstå varandra. Men även då vi befinner oss i ytterligheter och allra längst bort från varandra i åsikter, sker ju en typ av kommunikation i det. Men det blir aldrig en konstruktiv kommunikation och det är aldrig en lösningsfokuserad väg att gå, utan leder bara till låsta positioner och ett vi-mot-dem-tänkande. Hamnar vi där, stagnerar vi troligtvis och kan inte vidareutveckla oss själva.

Utlandstransfereringar större än det totala internationella biståndet

Vet ni om, att det sker fler utlandstransfereringar mellan privatpersoner av pengar genom Western Union - än vad hela det internationella biståndet motsvarar? Man har föga kontroll över denna utveckling och istället för att ta kontrollen över det, har man beslutat att istället hålla ögonen på den lilla människan, som kommer in till banken för att sätta in en summa kontanter på sitt konto. Då frågas det, vart du har fått pengarna ifrån.

Finansminister Magdalena Andersson har börjat jaga utlandssvenskars kapital genom att avtala med olika länder om hur dessa individers inkomster och kapital ska beskattas. Några som råkat riktigt ut för det i närtid, är de utlandssvenskar som har flyttat till Portugal. Deras tjänstepension ska nu dubbelbeskattas, både i Portugal och i Sverige. Det pågår ytterligare förhandlingar för att dra åt svångremmen för dessa så att de ska få det tuffare att leva genom hårdare beskattning. På samma sätt väljer alltfler företagare att starta företag i utlandet. Men även där flyr svenska företagare nu EU för att de jagas skattemässigt, att de ska beskattas både i det EU-land där de bedriver verksamheten - samt i Sverige.

Svensk garantipension

Fram till ganska nyligen, var det mycket orättvist system för de som har rätt till garantipension här i Sverige för att dessa ska kunna nå upp till något av existensminimum. Vi pratar här alltså om den pension som de allra fattigaste kan få i Sverige. Reglerna var till alldeles nyligen att om du är EU-medborgare, kan du erhålla garantipension i Sverige efter att du bott i Sverige i 3 år. Var du medborgare från länder utanför EU, kunde du erhålla garantipension efter bara ett år. Men som svensk medborgare, krävdes det att du skulle bo 40 år i Sverige efter 16 års ålder, för att kunna erhålla garantipension.

Man hade alltså gjort de fattigare svenskarna till livegna. Något ingen har ifrågasatt och något som tystas ner. Det är ett märkligt system i ett land som Sverige, där vi svenskar gärna vill se oss som att vi ligger i framkant vad gäller utveckling och modernitet. Ett samhälle är aldrig starkare än sin svagaste länk, dvs de som är fattigast och mest utsatta.

Bered enklare jobb till lågutbildade immigranter

Vi har kunnat se samma utveckling inom arbetsmarknadspolitiken de sista åren. Det är också ett system som existerar men sällan lyfts fram, det finns där liksom i skymundan, i tysthet. Och ingen ifrågasätter det. Arbetsförmedlingen har gått ut med på sin hemsida, att inom snar framtid kommer 9 av 10 tjänster att tillsättas med immigranter. Jag var för några år sedan på ett seminarium för företagare, där en expert från Nordea Bank stod och bönade företagarna om att anordna enklare tjänster till immigranter "för det fanns inte längre några svenskar att anställa för de är bara sjuka och funktionsnedsatta". Jag var närapå att resa mig upp och gå fram för att ta av henne micken och läsa lusen av henne och tala om för henne hur verkligheten faktiskt ser ut.

Redan år 2016 gav regeringen Socialstyrelsen uppdraget att leta fram sätt att få ut lågutbildade immigranter på den svenska arbetsmarknaden. Socialstyrelsen såg till att tjänster bereddes med mycket kort introduktion på äldreboenden och inom hemtjänsten. Regeringen avsatte också anslag till komvuxutbildningarna till just lågutbildade immigranter, man öronmärkte 50 % av utbildningsplatserna till just dessa. Med följden att kvaliteten på utbildningen måste sänkas för att dessa individer skulle kunna tillgodogöra sig något av utbildningen.

Man har bedrivit kampanjer i några år nu för att bereda arbeten åt immigranter. De som får betala priset för detta är långtidsarbetslösa svenskar med svensk och utländsk bakgrund. Sådana som kan det svenska språket, oftast har svensk utbildning och vet hur det svenska samhället fungerar. Det är dessa som ratas för att lämna plats åt andra, som ganska nyligen kommit hit till vårt land. Vid årsskiftet 2013/14, ändrade regeringen villkoren för vilka som skulle få ta del av arbetsmarknadsutbildningar genom Arbetsförmedlingen. Plötsligt prioriterades forna fängelsekunder och nyligen immigrerade. Oftast handlade det om människor med multipel problematik och som hade svårt för att ta till sig utbildningarna såväl som att kunna samspela med andra. Man satte samman människor från olika kulturer, språk och med olika sedvänjor i samma lokaler - med konsekvensen att konflikter uppstod. Det blir aldrig bra om man sätter ihop en grupp med människor med totalt olika bakgrund och kraschande personligheter på för liten yta. Då blir det bråk.

Arbetsmarknadsutbildningarna öronmärktes till forna fängelsekunder och nyligen immigrerade

Tillsammans med dessa i många gånger aggressiva slagsmålskämpar och som hade attitydproblem och kunde agera hotfullt, fanns det också mycket utmäglade svenskar (med svenskt eller utländskt ursprung men som levt länge i Sverige), som kommit in på utbildningarna enligt de tidigare reglerna. Bland dessa svenskar fanns en oerhörd misär. De var fattiga, utmärglade, trötta, hade tappat allt sitt hopp. Många hade hamnat som skuldsatta vid Kronofogden för att deras ersättningar inte räckt till deras levnadskostnader och Soc inte beviljat dem ekonomiskt bistånd i tid. Soc har ju en regel om att först ska varje individ som ber om hjälp sälja av allt de har av värde innan de kan få försörjningsstöd. Man skändar och förnedrar alltså de individer som är i eknomisk knipa och ställer an så de får mycket svårt att resa sig igen. Vissa var så utmattade av att de inte hade mat för dagen, så de damp ner i golvet avsvimmade.

Misären bland långtidsarbetslösa svenskar

Vissa av dessa individer hade stora svarta hål i sina tänder, för att de inte hade råd med tandläkarvård. En man som hade sådana svarta hål i tänderna, hade plötsligt fått vad han trodde av en influensa. När han vaknade upp en dag befann han sig på intensivvårdsavdelning. Det hade uppkommit blodförgiftning i de stora svarta hålen i hans tänder, och han fick av läkare veta att hans hjärta hade lagt av. De hade därför opererat in ett grishjärta i honom för att han skulle kunna överleva. Läkarna berättade för honom att ett grishjärta kan bara överleva maximalt 10 år och att de bara kan göra om operationen ytterligare en gång. Han var då drygt 30 år gammal, hade en sambo och två små rara flickor. Han hade ett alarm på sig, så att ambulanspersonal skulle kunna plocka upp honom inom 5 minuter från det att de fick in larm. Och trots den dåliga kondition han befann sig i, jagade myndigheterna honom och tyckte att han skulle fortsätta vara arbetssökande. Han var slutkörd och trött och hade givit upp, han sade att "det finns ju inte en chans att jag kan få ett jobb igen". En dag fick han besked om att hans aktivitetsstöd var indraget. Han höll på att dö på plats och han bröt ihop. Det visade sig att det var ett handläggarfel. En handläggare på AF som missat att kryssa i en ruta i deras system för att aktivitetsstödet ska löpa på. Ett mänskligt misstag som höll på att kosta den mannens liv igen. Sådana där händelser, som ingen orkar tackla när tillvaron är som tuffast.

2012 var jag i ett kortare arbetsmarknadsprogram. En reko kvinna jag mötte, hade gjort ett tokigt lyft inom vården och hade fått kotförskjutningar och smärtproblematik av det. Hon sjukskrevs och ansökte om arbetsskada och under tiden hennes ärende behandlades, fick hon sjukpenning. Så kom beskedet att hennes arbetsskada avslogs som arbetsskada. Försäkringskassan meddelade henne att hon hade fått sjukpenning på felaktig grund. Hennes ersättning drogs in och hon hamnade mellan stolarna. I samma veva som detta hände, hade två av hennes barn i övre tonåren blivit nödgade att åter flytta hem till mamma.

Vet ni vad denna kvinna levde på i matväg? Hon åt aldrig frukost, för det hade hon inte råd med. Till lunch åt hon ett äpple som hon fått från sina föräldrars trädgård. Och på kvällarna fick hon och barnen gå hem till hennes föräldrar för att tigga middag. Hon var oerhört smal, trött och utmärglad. Hon trodde själv, att hon aldrig skulle orka resa sig igen och kunna ta sig ur sin misär. Och hon var en reko och bra kvinna, som bara råkat hamna utanför samhället för att hon lyfte en patient på ett sätt att hon själv skadade sig.

Godhetsfrossande insamlingsgalor

Varför jag berättar dessa historier är för att lyfta fram, att vi alla behöver hjälp när vi har det extra svårt. Men i vårt svenska, individualistiska samhälle där vi har världens högsta andel ensamhushåll och vi håller så hårt på vår självständighet, kan vi hamna i en sits där vi inte kan få den stöttning vi behöver, när det är som allra svårast. Det finns en trend i vårt samhälle att det är fint att ge till specifika nödställda medan andra inte får den hjälp de egentligen behöver. Man ger på bekostnad av någon annan. Och för att företag och organisationer kan få skattefördelar av att ge. Det är en falsk intention i det där. Man ger inte från sitt hjärta utan utifrån att själv hamna i ramljuset som något av en ängel, det är ett falskt godhetsfrosseri. Att visa sig på galor och framstå som någon ekonomisk samarit samtidigt som man har det så himla bra själv att man aldrig har behövt sätta sig in i hur verkligheten verkligen är för de som har det allra tuffast. De som ger på dessa återkommande jippogalor, behöver aldrig oroa sig för om de har råd med mediciner eller att gå till tandläkaren eller om de har mat för dagen till sig och sina barn. Har de någonsin sett verklig misär? Har de någonsin förstått hur de mest utsatta människorna i Sverige har det idag? Knappast!

Bristande skyddsnät

Vi har inte samma tradition som t ex de muslimer jag nämnde här ovan, där man ofta har hårda krav på varandra men samtidigt också ser till att alla som lyder de regler som finns i kollektivet i gengäld också har en trygghet i att alltid kunna få hjälp (något jag kommer att resonera mer om i kommande inlägg). Vi svenskar har inte samma trygghetssystem och nu har vi alltmer gått emot ett samhälle där de statliga institutionerna inte längre skyddar oss till fullo. Vi kan ramla mellan stolarna eller bli bortprioriterade till hjälp då vi t ex blir arbetssökande.

För dig som orkar, gå gärna in och summera och läs vad Regeringens regleringsbrev till Arbetsförmedlingen innebär för gemene svensk. I princip finns väldigt lite hjälp att få för arbetssökande som är långvarigt boende i Sverige. Närmare 50 % av alla arbetssökande är svenskar eller européer, men år 2018 t ex, gavs bara ca 5 % av regeringens anslag som gick till Arbetsförmedligens insatser - till just dessa. 95 % gick till de ca 50 % utomeuropeiskt arbetssökande. Det säger sig själv, att de arbetssökande som räknas som långvariga svenskar och européer inte kommer att kunna få någon adekvat hjälp in på arbetsmarknaden när sådana förhållanden råder. Detta bekymrar mig, att man ratar bra människor som med relativt små insatser skulle kunna komma in på arbetsmarknaden för att de inte behöver lika mycket förberedande åtgärder. Men arbetsförmedlingen har istället valt att lägga dyra pengar på att jobba fram en ny logga och design för sin verksamhet, vilket har varit helt onödigt i dagsläget. Att Arbetsförmedlingen skulle vara en arbetsförmedling för alla, kan vi glömma. Det finns inget likaberättigande i den verksamheten. Däremot mycket förnedring för de långtidsarbetssökande.

År 2012 då jag mötte den arma kvinnan som åt så lite, skulle vi alla få hålla ett föredrag för gruppen. Mitt föredrag blev uppskattat och en tjej frågade om jag inte kunde hålla det för en grupp med FAS3-are. Jo, det kunde jag väl göra, sade jag. Men jag blev bestört då jag kom in i den salen. Det var någonstans mellan 50-100 människor som satt vid varsina bänkar, samtliga med död och uppgiven blick. Det var en slutförvaring av människor, som totalt tappat tilltron på att någonsin kunna få det bättre. Allt ifrån unga människor på drygt 20 och upp till de som var drygt 60. Kvinnor, män, svenskar, tidigare immigrerade. De hade ingen vettig syssla under de dagar då de avkrävdes att komma till den lokalen utan de fick bara sitta av sin tid, sitt liv på det viset. FAS3 som så många kände skräck för att hamna i, det som idag kallas "utvecklingsfasen". Är det verkligen humant att behandla människor på det sättet? HUR kan det överhuvudtaget tillåtas få ske?

Globaliseringsfällan

Och då är det dags att skifta perspektiv och se på vad internationaliseringen får för konsekvenser;

Fem högutbildad indier kostar ungefär lika mycket som en europé enligt Hans Petter Martin och Harald Schumann i "Globaliseringsfällan". Den internationella nätverksuppkopplingen gör det möjligt att anlita arbetskraften där den är som billigast. I och med det förlorar de lokat förankrade fackförbunden sin makt att kunna förhandla för sina medlemmar. Man har redan märkt av att också kunskap går förlorad då arbetstillfällena t ex överförs till Kina. I Europa börjar nu de duktiga verktygsmakarnas kunskaper gå i graven och det finns inte nya som har lärts upp, för att produktionen har flyttats till Kina, där oftast sämre material och tillverkningsmetoder också gör att produkterna får en förkortad livslängd. Det blir konsekvenserna när man pressar produktionskostnaderna maximalt. Kvaliteten blir då lidande och sopbergen växer samtidigt som kommersen får styra för att några vill sko sig så mycket som möjligt på kortast möjliga tid, utan att reflektera på hållbarhet över tid. 

Amerikanska senatens försök att stoppa japanernas makt över USA

På 90-talet utspelade sig en speciell händelse i USA. Handeln med Japan hade ökat kraftigt och många amerikanska företag var även uppköpta av japanska företag. Politikerna började tycka att Japan fick för stor makt i USA varför man föreslog i senaten, som är det högsta beslutande organet i USA, att man skulle utfärda ett importförbud från Japan. IBM som sysselsatte stor del av USAs befolkning liksom andra stora datorföretag såsom Hewlett Packard, Dell etc, protesterade då de skulle tvingas lägga ner stora delar av sin produktion. Om beslutet skulle gå igenom skulle det således leda till massarbetslöshet. Det hade inte USA råd med. Förslaget om importförbud slopades.

Detta visar hur fast vi sitter i det internationella ekonomiska system och den kapitalism som vi har skapat. Vi får leva med dess för- och nackdelar. Men hur länge kommer detta system att fungera?

Jag kommer i kommande inlägg att ge mina tankar om migration och hur det påverkar vårt samhälle, om hur olika kulturers system kan påverka de enskilda individerna, om olika sätt att se på saker och ting beroende på hur vi fostrats in i den kultur och det samhälle vi växt upp i. Om fattigdom och rikedom. Om vad som sker när vi binder samman världen i internationella samarbeten och nätverkande och vad för utveckling vi oftast ser följer på det. Jag kommer att skriva en del om utsatthet och om hur människor kan ha det i andra länder. Om hur sätten att tänka kan skilja sig åt.

Jag kommer också att skriva en del om personlig utveckling, om kommunikationen mellan djur och människor och mycket annat. Det blir alltså något av en diverseblogg, där jag vill ge kött på benen till det skelett du som läsare kanske redan har men där du kanske känner att något fattas och behöver fyllas på för att du ska kunna se ännu mera sammanhang och kunna förstå din omvärld och din situation i nuet. Jag vill att min blogg ska kunna vara berikande för mina läsare. För det är just sammanhang jag vill lyfta fram, om krafter och motkrafter, om perspektiv och det som kontrasterar med varandra. Det som kan få oss att förstå oss själva och vår omvärld bättre.

Och i alltsammans, tror vi att vi är självständiga fastän vi sitter fast mitt i ett starkt beroende av andra.

Avslutar med ännu en av mina dikter som illustrerar hur svårt det kan vara att få sammanhang och se helhet i den utveckling vi befinner oss mitt i:

Såg inte skogen för alla träden

Hon kunde nästan i detalj

beskriva träd för träd.

Hon visste hur många de var,

vad det var för slags träd,

vilka träd som hade speciella stammar

eller vindlingar och rotsystem. 

Hon visste i vilket väderstreck de stod

och att marken lutade mot väster.  

Hon kunde till och med trädens latinska namn

- för det hade hon snappat upp någon gång då hon läst i en bok -  

och beskriva hur olikformade bladen var

beroende på vilket träd hon pratade om.

Hon såg varje träd

detaljrikt och vackert målande 

men hon såg inte skogen."

Jag har alltid fascinerats av flod och ebb. Hur kan vår sol och måne påverka hur vattnet rör sig på vår jord? Det tyder på att allting hänger samman på något sätt. Allt i universum. Ungefär som kugghjul som påverkar varandra till vissa rörelser och resultat. Vi har cykliska förlopp som återfinns i hur planeterna rör sig i vårt solsystem, dag och natt, flod och ebb, årstider. Födelse och död och återfödelse. Allt kommer tillbaka på något sätt, upprepar sig fast på ett lite modifierat sätt mot tidigare.

För några år sedan skrev jag en dikt där jag funderar över vår tillvaro:

"Mindfulness

Jag öppnar min kropp

mot himladropparna

och låter var och en

smeka mitt anlete, 

skölja

genom mitt hår.

Jag blir en vibrerande kanal

mellan himmel och moder jord.

Luften är varm

- det andas liv, andas vår!

Tänk hur stark

jordens dragningskraft är,

som kan attrahera

varje himladroppe

i ett evigt kretslopp.

Förunderligt

att människor och djur

inte dunstar upp mot himlen

för att åter falla ner

såsom vattnet.

Helt fantastiskt är,

att det vatten

som finns i våra kroppar

har varit långt in i Moder Jord

men också

varit där långt uppe

på himlavalvet

och vänt.

Vår tillvaro är magnifik."

Oändlighet

Vad är egentligen oändlighet? Oftast tänker nog de flesta genast på universum och svarta hål, men finns det också en oändlighet i det mikroskopiskt lilla? Tänk om våra människokroppar är ett eget universum för något mycket mindre som lever och bor i oss? Min tanke är att oändlighet är något som både kan verka utåt från oss själva, såsom ut i universum, men också inåt i oss själv, där vi själva blir ett universum för någonting som finns inom oss. Tänk om våra röda och vita blodkroppar eller våra celler kan tänka och om de har ett eget språk, som vi inte kan höra? Tänk om de har känslor, precis som vi? Om de kan leva och verka i oss, ungefär som vi lever och verkar på vår jord och i vårt planetsystem, vårt universum? Och är vårt planetsystem egentligen bara celler i en mycket större kropp som vi inte kan uppfatta? Allt är möjligt och vi kommer aldrig att kunna få fullständiga svar på det.

Den grekiska filosofen Herakleitos sade att du kan aldrig stiga ner i samma flod två gånger. Med det menade han att allting är föränderligt. Så är det också i den oändlighet vi lever i. Om nu allting är oändligt. Många rationella skulle nog hävda att det alltid finns ett början och ett slut på allting. Och vem vet, de kanske har rätt? Men vår tillvaro är alltid föränderlig och det uppkommer alltid nya förutsättningar allteftersom tiden har sin gilla gång.

Vår tideräkning

Att mäta tid är ju också något som vi människor har uppfunnit för att bättre kunna greppa vår tillvaro. Vår svenska kalender har ändrats tre gånger; år 1700, 1712 och 1753. Det har dock visat sig inte riktigt stämma med vårt planetsystems rörelser och har därför fått korrigeras vid 3 tillfällen i Sverige; år 1700, år 1712 och år 1753. År 1753 tog man faktiskt bort flera dagar, efter den 17 februari kom 1 mars direkt.

Ibland förhåller vi oss alldeles för inrutat till det sätt vi mäter tid på. T ex då vi sätter egenskaper på individer utifrån hur gamla de är. På Samoa, har man inte samma system. Där samlas ett byråd av vuxna som diskuterar när varje enskilt barn verkar vara moget nog att få börja skolan. Man tittar alltså inte på om barnet är 5, 6, 7 år eller äldre, utan man bedömer det utifrån dess mognad.

Jordaxeln ändrar lutning

Vår jordaxel håller på att ändra riktning och det torde också på sikt komma att påverka de cykliska förlopp vi har i vår tillvaro. Såsom t ex detta med årstider och tideräkning. Samtidigt som jordaxeln ändrar riktning, ändrar också t ex golfströmmen i Atlanten riktning. Vet du för den delen om att ca 70 % av jordens yta är täckt med vatten - och att våra människokroppar består av - ca 70 % vatten? Lite lustiga samband, eller hur?